Berg och dalbana
Mina känslor åker berg och dalbana med mig. Ena stunden mår jag super och nästa känner jag mig så himla ensam och nere. Mitt hjärta vill en sak medans min hjärna vill en annan.
Måste livet vara svårt och speciellt kärlek.
Min historia
Efter att ha blivit inspirerad av min kära vän Dimitri som ni hittar på http://noniceguy.se/ <-- Värt ett besök måste jag säga! Så har jag bestämt mig för att lite smått börja blogga igen, vi får se hur länge det fortsätter men jag ska ge det ett försök. Ibland är det så skönt att kunna skriva av sig.
Idag tänkte jag berätta min historia för er, det som har format mig till den jag är idag.
Jag har inte haft en lätt uppväxt, när jag var liten hade jag inga direkt nära vänner. De vänner jag hade svek mig eller bytte skola, ja helt enkelt bara försvann dom ur mitt liv. Mellan 6års och tvåan gick jag på Munsöskola men jag trivdes inte bra där, killarna i klassen mobbade mig. I trean bytte jag då till Sundbyskola, där trivdes jag lite bättre men helt hundra var det inte. Jag fick några kompisar där men jag kände mig ändå lite utanför, de hade känt varandra i många år, träffades massa efter skolan och bodde nära varandra, det kändes som jag blev tredjehjulet. Även i sundby blev jag mobbad av killarna i klassen och jag kände mig väldigt utstött. Men jag hade en kompis, Erika som jag känt sen jag var väldigt liten. Hon var den enda nära vän jag hade då. Men hon gick i Birkaskolan, så efter jullovet i femman bytte jag till Birkaskolan för att kunna vara med Erika. Jag, Erika och Erika's kompis Ida hängde ihop, lite bråk var de men jag trivdes iaf mycket bättre på Birka. När vi sen skulle börja sexan så bytte Erika skola. Men jag och Ida höll då ihop. 6-7:an var rätt okej, killarna i klassen var lite anti mot mig men jag hade iaf min kompis. I 8:an började jag hänga med det "coola" tjejgänget men de var på samma sätt som det varit med mina kompisar på sundby, jag blev inte helt insläppt i gänget. Men under den tiden jag var med "innegänget" så började faktiskt killarna i klassen att prata med mig. När jag sedan gick tillbaka till att vara med Ida och en annan kompis så slutade de prata med mig igen utan fortsatte skicka snea blickar på mig och komma med kommentarer då och då. I 9an bestämde jag mig för att skita i vad de tyckte om mig, jag är den jag är och tycker ni inte om det så fine! Jag började klä mig som jag ville, jag satt inte längre lika tyst i ett hörn. Jag visade mig själv. Visst var jag fortfarande osäker och mitt självförtroende var lågt men jag vågade mer att vara mig själv!
När jag sedan började 1:an på Realgymnasiet var det som en ny start för mig, jag var mig själv från första början. Jag klädde mig som jag ville och visade upp mitt rätta jag. Nu går jag i 3.an på realgymnasiet och jag trivs fortfarande väldigt bra.
Medans allt det här med mobbningen på gick så hände det också mycket andra saker. Min första egna ponny Bluey som jag köpte 2006 (när jag började i sexan) blev skadad efter bara 1,5 år ihop, så han fick då senare gå till himlen. Efter de köpte jag en ny häst, Dolores. Även hon blev skadad efter bara 8 månader. Hon var konvalescent i 1,5 år och det tärde mycket på mig, det var en väldigt tuff tid. 22 juni förra året fick Dolores gå till himlen.
Samtidigt med all den här oturen var jag oxå tillsammans med en kille som jag var hopplöst förälskad i men han behandla mig inge bra, ena dan kunde han var supergullig och nästa dag sms:a han mig "Det är slut". Dum som jag var tog jag snällt tillbaka honom när han bönade mig några dar senare. Och så fortsatte det.. jag kommer knappt ihåg hur många ggr det tog slut.
På allt det här har jag även alla mina fysiska problem som jag skrivit om i ett inlägg tidigare som gör livet extra svårt.
För att återgå till det här med skolan. Jag gick totalt i väggen förra hösten, det började med att jag inte klarade av att skriva skolarbeten så de stapplades på hög och jag tappade orken. Jag var väldigt deprimerad, jag mådde väldigt dåligt fysiskt och sedan blev jag helt dränkt i skolarbeten. Till slut tog det bara stopp inget funkade, jag stannade hemma från skolan ofta, jag klarade inte av att plugga, jag skar mig själv och jag hade mest lust att försvinna från jordens yta. Men jag satte mig ner med min mentor och gjorde upp en åtgärdsplan, jag gjorde klart arbeten i min egen takt och på våren började jag må lite bättre. Vi förlängde de kurser jag låg efter mycket i så fokuserade jag bara på de kurser jag fick betyg på i juni. Under sommaren har jag jobbat med mycket skolarbeten som är kvar från förra året, jag har en del kvar men jag börjar äntligen få lite ordning på livet. Jag har äntligen fått lite hopp om att komma nånstans. Något som har hjälpt mig mycket att må bra är att få ha varit på Jursta gård, min praktikplats sedan 1,5 år. Det är som ett extra hem för mig, jag känner mig så uppskattad när jag är där, jag utvecklas massor och jag mår så jäkla bra när jag är där.
Det här är bara en del av allt men det skulle bli för mkt att ta allt i ett inlägg, men jag säger bara ge aldrig upp. Jag har varit på botten men jag börjar långsamt ta mig uppåt. Fundera på vad ni verkligen vill göra, gör det ni mår bra av och LEV LIVET!
Idag tänkte jag berätta min historia för er, det som har format mig till den jag är idag.
Jag har inte haft en lätt uppväxt, när jag var liten hade jag inga direkt nära vänner. De vänner jag hade svek mig eller bytte skola, ja helt enkelt bara försvann dom ur mitt liv. Mellan 6års och tvåan gick jag på Munsöskola men jag trivdes inte bra där, killarna i klassen mobbade mig. I trean bytte jag då till Sundbyskola, där trivdes jag lite bättre men helt hundra var det inte. Jag fick några kompisar där men jag kände mig ändå lite utanför, de hade känt varandra i många år, träffades massa efter skolan och bodde nära varandra, det kändes som jag blev tredjehjulet. Även i sundby blev jag mobbad av killarna i klassen och jag kände mig väldigt utstött. Men jag hade en kompis, Erika som jag känt sen jag var väldigt liten. Hon var den enda nära vän jag hade då. Men hon gick i Birkaskolan, så efter jullovet i femman bytte jag till Birkaskolan för att kunna vara med Erika. Jag, Erika och Erika's kompis Ida hängde ihop, lite bråk var de men jag trivdes iaf mycket bättre på Birka. När vi sen skulle börja sexan så bytte Erika skola. Men jag och Ida höll då ihop. 6-7:an var rätt okej, killarna i klassen var lite anti mot mig men jag hade iaf min kompis. I 8:an började jag hänga med det "coola" tjejgänget men de var på samma sätt som det varit med mina kompisar på sundby, jag blev inte helt insläppt i gänget. Men under den tiden jag var med "innegänget" så började faktiskt killarna i klassen att prata med mig. När jag sedan gick tillbaka till att vara med Ida och en annan kompis så slutade de prata med mig igen utan fortsatte skicka snea blickar på mig och komma med kommentarer då och då. I 9an bestämde jag mig för att skita i vad de tyckte om mig, jag är den jag är och tycker ni inte om det så fine! Jag började klä mig som jag ville, jag satt inte längre lika tyst i ett hörn. Jag visade mig själv. Visst var jag fortfarande osäker och mitt självförtroende var lågt men jag vågade mer att vara mig själv!
När jag sedan började 1:an på Realgymnasiet var det som en ny start för mig, jag var mig själv från första början. Jag klädde mig som jag ville och visade upp mitt rätta jag. Nu går jag i 3.an på realgymnasiet och jag trivs fortfarande väldigt bra.
Medans allt det här med mobbningen på gick så hände det också mycket andra saker. Min första egna ponny Bluey som jag köpte 2006 (när jag började i sexan) blev skadad efter bara 1,5 år ihop, så han fick då senare gå till himlen. Efter de köpte jag en ny häst, Dolores. Även hon blev skadad efter bara 8 månader. Hon var konvalescent i 1,5 år och det tärde mycket på mig, det var en väldigt tuff tid. 22 juni förra året fick Dolores gå till himlen.
Samtidigt med all den här oturen var jag oxå tillsammans med en kille som jag var hopplöst förälskad i men han behandla mig inge bra, ena dan kunde han var supergullig och nästa dag sms:a han mig "Det är slut". Dum som jag var tog jag snällt tillbaka honom när han bönade mig några dar senare. Och så fortsatte det.. jag kommer knappt ihåg hur många ggr det tog slut.
På allt det här har jag även alla mina fysiska problem som jag skrivit om i ett inlägg tidigare som gör livet extra svårt.
För att återgå till det här med skolan. Jag gick totalt i väggen förra hösten, det började med att jag inte klarade av att skriva skolarbeten så de stapplades på hög och jag tappade orken. Jag var väldigt deprimerad, jag mådde väldigt dåligt fysiskt och sedan blev jag helt dränkt i skolarbeten. Till slut tog det bara stopp inget funkade, jag stannade hemma från skolan ofta, jag klarade inte av att plugga, jag skar mig själv och jag hade mest lust att försvinna från jordens yta. Men jag satte mig ner med min mentor och gjorde upp en åtgärdsplan, jag gjorde klart arbeten i min egen takt och på våren började jag må lite bättre. Vi förlängde de kurser jag låg efter mycket i så fokuserade jag bara på de kurser jag fick betyg på i juni. Under sommaren har jag jobbat med mycket skolarbeten som är kvar från förra året, jag har en del kvar men jag börjar äntligen få lite ordning på livet. Jag har äntligen fått lite hopp om att komma nånstans. Något som har hjälpt mig mycket att må bra är att få ha varit på Jursta gård, min praktikplats sedan 1,5 år. Det är som ett extra hem för mig, jag känner mig så uppskattad när jag är där, jag utvecklas massor och jag mår så jäkla bra när jag är där.
Det här är bara en del av allt men det skulle bli för mkt att ta allt i ett inlägg, men jag säger bara ge aldrig upp. Jag har varit på botten men jag börjar långsamt ta mig uppåt. Fundera på vad ni verkligen vill göra, gör det ni mår bra av och LEV LIVET!
Everything happens for a reason
Känner mig inte särskilt på topp idag, kroppen är verkligen hemsk och jag är allmänt trött på livet.
Orkar inte skriva så mycket mer just nu, bjuder på en gammal men bra låt istället.
Ciao! 
On My way home
På väg hem från Botkyrka nu. Fick rida en liten ponny vid namn Killberry Symfonie. Pigg och rolig ponny i markarbetet och hoppa bra när han väl hoppa. Han gör lite fulstopp ibland och gillar inte att hoppa av för långt ifrån så han vill krypa nära hindren. Vill rida honom i dressyren! :) fin ponny men kände mig superstor på honom.
Skriver mer senare.. Ciao!
Amor vincit omnia
Kärleken övervinner allt.. Längesen jag uppdaterade här nu, har tänkt bli bättre på det. Har så mycket tankar och åsikter som jag behöver få ner.
Tänkte berätta lite om alla fysiska problem jag har som inte så många vet om.
Jag har en kraftig Sculios (snedväxt rygg) som gått med hela livet och det har gjort att jag blivit sne i mina höfter som påverkat mina knän och även mina fötter. Så pga min Sculios har jag nu problem med höften, knäna, fötterna och det självklara, ryggen. Det här gör att jag har dubbelt så svårt som alla andra i ridningen och måste anstränga mig dubbelt så mycket. Det här gör ju ävem att jag blir oliksidig i ridningen så jag får jobba mycket med att vara så jämn som möjligt. Jag har gått kontinuerligt hos sjukgymnast, naprapat, fysioterapeut och massör för det här problemet men tyvärr kommer mn rygg aldrig bli bra. De kan få den att kännas bättre för stunden men inte i längden tyvärr.
Förutom Sculiosen och problemen kring den har jag även andningsproblem. Jag får ingen luft när jag anstränger mig för hårt, jag har alltid ont i lungorna och jag andas inte genom näsan. Pga av att jag jämt går runt med syrebrist har jag alltid ont i huvudet.
Vi började utreda det här problemet för 4 år sedan. Först åkte vi till en specialist inom Öra, näsa, hals på Viktoria-kliniken, han allergitestade mig och tog blodprover men han trodde det mest var någon lätt pollenallergi. Det kändes liksom inte som han tog mig på allvar.
Efter de åkte vi till en annan specialist efter rekommendationer av en bekant. Han gav mig olika nässprayer till en början, men eftersom de inte hjälpte så blev jag inbokad för operation. Under operationen skrapade de ner mina polyper som han trodde var boven i dramat.
Till en början kändes lite bättre men sedan blev de lika dåligt igen och vi åkte tillbaka till specialisten. Han kollade mig i näsan igen och upptäckte att jag bara hade några få mm att andas igenom. Han gav mig mer sprayer, men inga hjälpte och då till slut gav jag upp och slutade gå till honom. Efter dess hade jag så fullt upp med skolan och allt så vi fortsatte inte utreda något mer.
Nu i höstas uppsökte jag en läkare på vårdcentralen eftersom jag hade ont i bröstkorgen när jag andades, läkaren upptäckte då att jag hade en inflammation i bröstbensbrosket och fick tabletter för det.
Smärtan i bröstkorgen försvann ett tag men det gjorde fortfarande lika ont i lungorna när jag andades.
Så jag uppsökte vårdcentralen igen och fick prata med en annan läkare, han skickade mig en remiss till Aleris Fysiologlabb för att göra en spirometri-undersökning (kollar lungkapaciteten).
Smärtan i bröstkorgen försvann ett tag men det gjorde fortfarande lika ont i lungorna när jag andades.
Så jag uppsökte vårdcentralen igen och fick prata med en annan läkare, han skickade mig en remiss till Aleris Fysiologlabb för att göra en spirometri-undersökning (kollar lungkapaciteten).
Nu i januari gjorde jag spirometrin och jag hade normala värden. Efter disskutioner med min läkare på vårdcentralen har jag nu även fått remiss på Metakolintest som jag ska göra på skärtorsdagen.
Vi får se hur det går, om vi någonsin hittar problemet på mina lungor. Det känns rätt hopplöst ibland.
Nu i tisdags förra veckan åkte jag ner till vårdcentralen eftersom jag haft migrän och yrsel till och från i en vecka. Han undersökte mig och upptäckte att jag ligger precis på gränsen till lågt blodtryck och sen fick jag även ta blodprov. Blodprovet visade att jag har väldigt dåliga blodvärden, mitt hemoglobin låg på 79 när det egentligen ska ligga på 130(!).
Så han skickade in mig till St Görans sjukhus för att göra en blodtransfusion.
Därinne blev det ingen blodtransfusion utan det bestämdes att jag skulle få en Järnbehandling i stället.
Så jag var sjukskriven hela förra veckan förutom fredagen då jag tränade för Lotta Björe.
I fredags var jag även då inne och fick min järnbehandling, så om 6 v ska jag tillbaka till St Göran och så ska de ta ett nytt blodprov och kolla om mina värden blivit bättre.
Känns som hela min kropp håller på att kollapsa, skulle inte förvåna mig om de upptäcker att jag har hjärtfel oxå...
Tack för att ni tog er tid att läsa!
Mobilbild
Jag är med!
Tävling på carlssonpataket.se i samarbete Chevalridsport.
Länk till inlägg:http://carlssonpataket.se/?p=5260
Länk till Cheval's hemsida: www.chevalridsport.se
120108
Dåligt uppdaterat här, inte hänt så mycket på senaste tiden förutom att jag var på Jursta 2 dar förra veckan och hjälpte till :) Väldigt kul och uppskattat av Anna att jag kom :)
Red lite olika hästar som tex, Uno :) en fyraåring e:Quite Easy, fick hoppa honom igen som jag även fick göra för några veckor sen :D Rullade över en 4-studs några gånger, riktigt roligt! =) Uno på bilden nedan ;)
Idag blir det nog tidigt i säng för imorgon börjar skolan igen. Men innan dess ska jag plocka fram kläder, duscha, fläta håret och fixa naglarna om jag orkar :)
.
Usch har vart sjuk i en månad nu, min förkylning vill visst aldrig försvinna. Sen så har jag jätteont i mina lungor så har svårt att sova ordentligt och sen är min rygg förjävlig, typiskt nu när det är svårt att få tider.
10 jan har jag iaf tid för spirometri, börjar redan bli nervös :S
Idag vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på.
juul
sämst julafton, idag borde bli bättre. Min älskling kommer sen i eftermiddag, har saknat honom även fast jag träffa honom senast i torsdags <3
tjolahopp, sämst på att hitta på rubriker
Idag har det varit rätt lugnt, sov till 11 någongång. Satt lite vid datorn och fixade mig lite. Vid 13 åkte jag med pappa hem och sen har det vart fullt upp med julpyssel; klä granen, slå in paket, fixa julskinkan.
Nu har jag nyligen kommit hem. Jag och Mamma blev bjudna på smörgåstårta av Nina eftersom hon fyllde år, väldigt uppskattat att vi kom förbi. Råkade bli kvar där i 3 timmar. Var ju så mysigt med alla keliga hundar och härligt folk att prata med :)
Nu blire alldeles strax sängen tror jag om jag inte sätter på någon film =)
Hästarna jag rider :)
Tänkte lägga upp en presentation på var o en av dom hästar jag brukar rida :)
Ayzha, e:Figaro R ue: Jaguar
Ayzha är en helt underbar 3-åring jag började rida i våras. Jag kan utan att överdriva hjälpt till mycket med hennes utbildning, jag lärde henne t.ex. att gå i form under ryttare.
Hon är verkligen en dröm att rida, alltid positiv till allt och massa energi utan att bli het och nervig. Otroligt lättlärd och riktigt fin i ridningen för att vara en 3-åring, hon har världens påskjut bak, kan både gå i kort och lång form, skänkelvikningar är påbörjade och hon tycker det är jättekul att hoppa! =D
Freo, e:Fetcher ue:Briar
Bert som han egentligen kallas är oxå en 3-åring. Jag var den första som red ut honom. En väldigt känslig kille som har blivit riktigt fin att rida, lite skeptisk till hoppning men har blivit mycket bättre.
Rider honom oftast varje vecka :)
Ragtime, e: Highcruiser ue: Rubenstein
Ragge är en väldigt feg och tillbakadragen 3-åring men med otroligt fint steg, traven är som att sitta på moln på honom och han har en superfin nacke!
fortsättning följer ;)
Haloj
Efter att mitt internet krånglat i flera timmar så har jag äntligen fått igång det.
Igår var jag på praktiken, började med dom vanliga stallsysslorna sedan red Anna en treåring som heter Macken(?), jag fyllde då på med havre i havrelåren och sedan plocka jag in Umbra för att göra iordning henne, tog ett bra tag att reda ut svansen på henne eftersom hon lyckats få in halva boxen med halm i den. Umbra är då Anna's bästa dressyrhäst, superfin fux med stor bläs och vita ben.
Sedan plocka jag in Jack som är en treåring och som är halvbror till Anna's fyraåring Alwa. Dom har samma mamma. Anna red sen honom i ridhuset, kollade på ett tag medans jag skrittade av Umbra för hand. När man ser Jack ser han trevlig ut men med ryttare och sen när han börjar röra sig så har han mycket finare gångarter än man kan tro.
Donade sedan i stallet och sedan gav jag hästarna lunch och åt själv.
Varje år 22dec så vaccinerar dem alla sina hästar, så på eftermiddagen skulle vi plocka in alla unghästar och fölston från lösdrifterna. Jag fick först hänga in vattenhinkar i uteboxarna samt en av fölboxarna. Sedan började vi plocka in fölstona samt ungstona. Började först med att ta in Azalea (Ayzha's mamma) och Maya. Sedan fick jag ta Pilar och hennes lilla föl Prezley, gick lite halvvilt till men vi lyckades ta oss in i boxen oskadda.
Sedan var det unghingstarnas tur, Lena tog den hingstigaste av dom, jag fick ta Räkan(2-åring) och Azla(1-åring) och Amanda fick ta snälla United som är kastrerad. Gick bra det med :)
Sedan plockade jag in Ayzha och red henne i ridhuset, tränade mkt övergångar, skänkelvikningar och att hon skulle bära sig själv. Hon var riktigt pigg men superfin. Lite roligt var att jag fick beröm av en som satt på läktaren efter att Ayzha hoppat till för en grej och jag sa att hon bara var 3 år. Hon sa nåt i stil med; "Vad fin och otroligt duktig hon är för att bara vara 3 år" & så frågade hon om Ayzha var min egna häst och jag svarade ju då att hon tillhörde gården men att jag ridit henne ett halvår till och från och då sa hon: "Men gud vad duktig du är som kan få en 3-åring att gå sådär bra, dom har en riktig tur som får ha en sån toppryttare som dig till hjälp".
Gud vad några få ord kan värma mycket, särskilt när det kommer från en helt främmande person som aldrig sett en rida innan.
Hästarna fick sedan komma in och jag red sen Gemini i ridhuset. Tränade mkt skänkelvikningar i trav och galopp samt galoppombyten. Så härlig men svår häst, Gemini har ju tävlat upp till Msv A så hon vet ju vad hon ska göra men hon är lite lat och tar gärna chansen att slippa.
Vid halv 6 kom sen min pojkvän och hämta upp mig så åkte vi till nynäs och köpte pizza samt hämta grejer. Blev sedan att jag sov där. Johan skulle inte jobba idag och jag var för lat att åka in till skolan, så jag somnade om och sket i skolan, tog det lugnt hemma hos min älskade pojkvän i stället :)
Det var mina dagar :)
en bild jag är nöjd med :)
lite bilder
Malin Nilsson & Prizilla :)
En av mina praktikvärdar, är det mesta hos hennes storasyster Anna men rider hennes hästar oxå :)
Om mig 